NOSTALGI

Artikel om konserten och alla sprudlande känslor.
Skrivet av Marie Wahlgren.

Det är slutsålt på Växjö konserthus denna torsdagskväll. Förväntansfulla barn, ungdomar såsom vuxna strömmar in i Christina Nilsson salen, och nästan alla har ett leende på läpparna. Äntligen är han tillbaka i Växjö. Darin Zanayar.
Konserten börjar klockan 19.30 och publiken fullkomligt exploderar när bandet börjar spela. Man ser mörka gestalter på scenen, och alla undrar vi säkert samma sak. Vem av dem är egentligen Darin?
Och då kommer den. Rösten som vi alla känner igen och mitt hjärta bultar betydligt snabbare än vanligt. Strålkastare tänds, och där står han. Han som vi gått och väntat på i flera
veckor.

Under konserten så kryllar det av småtjejer som försöker ta sig så nära scenen som möjligt, bara för att kunna få ett bra kort på den stora idolen. Flera av besökarna kan nästan alla låtarna utantill så emellan allt skrikande så sjunger de med full hals. Stämningen är på topp och jag och min vän Daniela som jag har med mig kan inte sitta still en enda sekund. Vilket vi i och för sig inte är ensamma om.

Step up börjar spela och det får jag nog säga blev den mäktigaste låten under kvällen. Publiken reste sig upp, sjöng med, skrek av lycka och det var verkligen så bra.
Kort därefter tackar Darin för sig, och jag blir förvånad över att några går.
Vet de inte att artisten ALLTID kommer tillbaka?
”En gång till, en gång till, en gång till” ropar hela publiken.
Och jovisst, klart att han kommer tillbaka. Nu är det inte många som är på sina riktiga platser. Tjejerna tränger sig framför scenen, allt för att försöka få en blick eller en hand i sin av sin idol.
Jag frågar en liten tjej om känslorna hon känner där hon står, bara någon meter från Darin.
- ”Jättekul och pirrigt”, vilket jag tror kan säga det mesta om vad flera i publiken känner.

Darin har en scennärvaro som är helt enorm och det blir en sådan otroligt mäktig känsla när han med hjälp av dansarna och bandet får varje låt att bli speciell. Efter konserten när jag fick chans att ställa några frågor till honom så berömmer jag honom för hans dansande. Han har verkligen utvecklats som dansare och jag själv tycker att det gör showen ännu bättre.
Med tanke på att jag dansar själv och vet att Darin får koreografi av Bounce så frågade jag förstås hur det känns att dansa med dem.
Darins kommentar på det hela var att han tycker att det är jättekul.
- De är riktigt bra på koreografi och alla är jättesnälla.

Efter den här konserten så hoppas jag verkligen att han kommer tillbaka,
för med hans begåvning inom musiken och dansen så kan han komma långt, riktigt långt.




det stavas, nostalgi!
har skummat igenom min hårdisk med bilder på en ung Marie, gamla skolarbeten, projektarbetet, mina första jobbansökningar, kärleksdikter,tusen bilder på gamla span och sparade konversationer och denna "ARTIKEL" jag skrev till Darins hemsida. HAHAHA! JAG DÖÖÖÖR! :D (samtidigt som jag saknar Växjö mer än någonsin. Såklart! Ni är oersättliga på alla vis.